BDSM OCH SPRÅK

”Så har man inget språk om man inte gillar poesi? tänker du?”

Tänker är i de flesta fall problematiskt att använda. De som säger “tänker jag” om allt möjligt fråntar språket och subjektet all kraft som t ex påstår, hävdar, tycker, anser förmedlar.

En BDSM-situation som involverar BESTÄMDHET måste ha ett språk med kraft och pondus. En dominant man kan aldrig bli trovärdig med fel dialekt eller fel språkbruk. Han ska vara solitär, medveten om ordvalörer. Språket, med en grad av nyanserat tilltal, höjer upplevelsen av BDSM.

Rikssvenska är en förutsättning vid maktutövning, “Hej, jag är en dominant man från Karlstad”, Med den dialekten. Nej, skulle inte tro det.

Tal från Värmland, gnällbältet i Sörmland, med Norrköping i spetsen, duger inte. Trovärdigheten går förlorad även med Göteborgska. Jargongen upplevs tokkäck och mysig. Jomenvisst hasplar norrlänningen ur sig på sitt glesbygdsmentala vis. De här dialekterna är ett handikapp när det krävs AUKTORITET. Det finns falsk statistik som bekräftar detta.

Således står “tänker jag”, för feghet, osäkerhet, att inte ta ställning, att gömma sig, att inte sticka ut. Så svenskt 2019. Det får aldrig användas av en dominant.

Ett annat begrepp som nått total inflation är” “säkerställa”. De som fortfarande använder ordet bör få munnen igentejpad och en papperskorg över huvudet.

Published by