FALLOS I MOTVIND

Tjäna pengar på att göra fiasko. Är det möjligt? Öppna bakdörren i city och kliva ut på en sandstrand i paradiset. Har nån gjort det?

VD:n får en bonus på 40 miljoner. Han har lyckats med det ofattbara. Det ingen trodde var möjligt. Han har skapat en storförlust för koncernen. Men belönas ska han.

dir reklam

På väg till styrelsemöte

Media ger en bild av att chefer med höga bonusar, höga löner, sitter löst om de gör ett dåligt jobb. Det gör de inte. De kliver diskret ut bakvägen. De flyttas när vinden mojnat till ett annat högavlönat jobb. Där de syns mindre och får verka i fred. Gemene man är dock nöjd med tron att idioten fått det sämre.

Det är medias uppgift att få oss att tro att det är ”risky business” när det drar under galoscherna. Man vill förmedla att det blåser hårt på toppen. Att makthavare i trubbel får skylla sig själva. Dömande hårda rubriker står i bjärt kontrast till verklighetens mjuka sandstrandsfall. Toppen är ännu inte nådd.

semesterparadis 5

På ofrivillig semester före nytt bolagsjobb

En affärsledares uppgift är locka med drömmen om framgång, ha groupies, sekreterare, eller fjäskande kontorspojkar. Tjänstehjon som ställer upp med ändan i vädret när dagen varit tung och aktiekursen störtdykt som en fallos i motvind. Makt och mycket av den. Stora sirloinstekar med krispiga 100 dollars såser.

Åderförkalkning och fladdrande kalsonger är den tragiska baksidan av framgång. Chefen är en liten rädd man. Politikern likadan.

Demokratin är en metod att stänga in människor i områden med shoppingmöjligheter. Alla har samma rätt att frodigt och artigt handla i de upplysta kuberna.

En serie skor till män med slips

Gör man något dumt ingriper polisen. Man hyr en jurist, köper sig ut. Alla har samma rätt att köpa sig ut.

Men en dålig chef har rätt att vara usel på affärer. Hans skyldighet är att få oss att tro att alla kan arbeta sig upp. Från sophögen till styrelserummet. På en räkmacka. Javisst, arbeta på du bara.

 

TYSTNAD TILL SALU

digitalhalsa

Friheten från bruset har ett pris du vägrar betala för. Den uppkopplade människans rädsla för tystnad grundar sig i en ny verklighet. Att ställa sig utanför teknikkampen är att inte vara med. Och ingen vill betala för tomrummet, eller det osynliga, för det har ju hittills varit gratis.

Kommunikationsindustrin påkallar kärleksfullt din uppmärksamhet. Dygnet runt. Med kommunikationsdriven informationen väcks din längtan efter nya produkter. Hela tiden.

Sfären av Intet, eller tystnaden, är något mycket värdefullt för moderna bolag. Vår tids heliga guld kan säljas på burk. Att tystnaden skulle vara den mest framkomliga vägen till eftertanke framförs idogt av idealister. Dumt. Meningen är inte att du ska tänka.

Om du tänker måste ditt förhållande till tystnaden ges utrymme. Att behandla stillheten som en livsriktning skulle ge dig stora problem. Ekonomiskt, religiöst och politiskt.

Tystnaden är en flyktväg för den fege. Den är ett avskyvärt yttre och inre rum utan inbladning från digitala budskap. Bild och ljud, skvaller och sensationer är recept mot Sjukdomen. Allt händer någon annanstans. Inte där DU står. Du betalar för att slippa besvärande tystnad.

I kommunikationsindustrin är tystnaden outforskad. Stillhet är plattformen för dina avgörande beslut i köpprocessen. Allt fler bolag investerar i tomrum.

kuber i vitt rum

Idag finns marknadskrafter om inser tystnadens kommersiella potential. De globala företagen förser varje vrå med ljud och bild som tränger in i hungriga köpceller. En annan del av koncernen förser dig med motsatsen. Glappet mellan två ytterligheter blir heltäckande.

Utveckling är avveckling av tystnaden i det offentliga rummet. Att utesluta människor ur en zon av stillhet är frihet. Prylarna bestämmer, människan springer hungrigt efter.

Individen står förvånad och tittar på när utvecklingen tar form. Vad hände, är en relevant fråga, när det tomma rummet är sålt. “Du har väl inte köpt aktier i Tystnad AB?” ”Nej då. Haft smartphone sen jag var fyra.”

I Sverige 2017 är tekniken stjärna, människan en blek figur utan sina effekter, uppdateringar och laddare. Det surrar och brusar. Allt uppkopplat är liv. De som inte finns på nätet måste bevisa att de finns. Finns du som läser det här? Tveksamt. Men jag vet att du finns, för du har lämnat digitala spår. Företaget vet också att har du varit här.

Att bevisa din existens gör du genom att interagera med internetanslutna föremål, saker, ting, mig. Prylarna visar sin kärlek tillbaka genom att ropa: ”här finns jag.”

glasbox2

Uppkopplingen, dvs. förlängningen av automatiseringen, är ämnad att göra livet bekvämt. Men en stolsdyna ansluten till en app., som analyserar ditt sittmönster, gör dig stressad om du hanterar informationen tokigt. Du sitter snett, fel, du kommer att få ryggproblem. Du blir en ekonomisk belastning. Gör nåt för Satan! Pling i maskinen.

Genom forskningen har politiken instrumenten i sin hand. Och de använder dem mer än gärna. Att skapa en behovsinriktad människa är målet. Även mitt. Klåfingrigheten i att styra utvecklingen till rationalitetens yttre gräns är big business. Jag och företaget tjänar på att du är här.

Karriär och forskningsanslag finns för dem som utvecklar det som hörs och syns. Humanister å sin sida får mindre anslag för att ta reda på hur vi påverkas av utvecklingen. Det är rättvist.

mobilstral

Tyst skvaller lagras genom din kommunikation för att du ska få lämplig reklam, menar professor Jan Nolin i Sakernas Internet − människan som teknikens marionett, SR. Vetandets värld, 2016-09-15. Varje föremål av betydelse i ditt liv förses med IP-adress. Tingen kommunicerar med varandra. De talar kärleksfullt om dig bakom din rygg.

Bli individ i ett futuristiskt framtidsbygge. De vill dig väl. Bry dig inte om något så banalt som tystnaden. Den finns ju ändå inte. Den är bara en hörselvilla.

tystnad rum