November 30, 2016

ARTIKLAR – Om pjäsen “Den sovandes dagbok”

Den sovandes dagbok | iodine jupiter

Dr Death hypnotiserar med språket

(Stockholms Fria Tidning – 1/11 2002)

Manus: Iodine Jupiter
Regi: Iodine Jupiter
Scen: Teater Scenario 1
Spelas: 2, 4, 6, nov
Medverkande: Iodine Jupiter, Lotti Törnros

En andeforskare, Lotti Törnros, försöker med hjälp av ett medium, Dr Death, att besvara existentiella frågor. Dr Death, spelad av Iodine Jupiter, har befunnit sig i dvala under det att de båda tillsammans författat “Den sovandes dagbok”, sprängfylld med poetiska seanser av visionär kraft.
När författaren och artisten Iodine Jupiters långa resliga gestalt intar den lilla Teater Scenario på Odengatan bjuds det på härlig H P Lovecraft, kitsch och shamanistisk civilisationskritik. Texten som är författad av Jupiter själv blandar bibelreferenser med strofer som tycks hämtade från Lautreamonts anteckningsbok, här inklädda i en pentagrammålad nutida svensk språkdräkt.

Jupiter har en suggestiv och hypnotisk effekt på mig. Orden är kraftfulla i sig, de behöver bara uttalas för att lägga sig som ett förband om mina öron som bedövats av världen, som ligger bara en gårdsplan från Teater Scenario.

Det är inte Iodine Jupiters smink eller fantastiska klädkreationer som håller oss alerta, det är kraften i hans språk. Attiraljerna, det högst teatrala tonfallet, den skämtsamma men kärleksfulla jargongen från vad som skulle kunna vara en äventyrsroman från slutet aav 1800-talet, är bara de betoningar som Jupiter väljer att ge sin poesi.
Hoppas att det blir en tradition att låta Jupiter inta en teaterscen någon gång i oktober varje år. Det skulle vara oss behjälpt.

Av: Daniel Westerlund


Hörvärd och svart mässa

(Svenska Dagbladet – 29/10 2002)

Teater Scenario: Den sovandes dagbok
Text: Iodine Jupiter
Scenografi: Lina Wågström
Medv: Iodine Jupiter, Bodil Granlid

Lagom till den mörka årstidens inträde drar Teater Scenario upp ridån för en svart mässa av den skräckromantiske rockpoeten Iodine Jupiter, alias Dr Death. Var görs detta lämpligare än i den underjordiska cellen vid Odenplan, som mullrar och darrar när tunnelbanan mot Hässelby drar förbi?
Den “magiska freakshowen” går från en makaber seans i satanismens tecken till en ganska from rapsodi om helandets krafter. Och däremellan kommer humoristiska inslag på film och med luftgitarr.
Han sitter försjunken i hypnos i en karmstol mellan två höga kandelabrar som dryper av svart stearin. En andeforskare (spelad av Bodil Granlid tills Lotti Törnros kryar på sig) för den sovandes dagbok och manar fram de kaskader av apokalyptiska allegorier som präglar Iodine Jupiters poesi.
De suggestiva drömbilderna uttrycks också i flera sånger och föreställningen blir ett slags häxbrygd av Almqvists romantiska demoni och tunggungande gotisk rock.

Som teater fungerar det som enmansshow, men inte i dialog. Den kvinnliga spiritisten med sina ängsliga blickar mot publiken och ivriga frågor till Dr Death känns bara pekoralaktig.
Däremot funkar centralfigurens teatrala utspel eftersom han inte bara är spöklik – med hög trollhatt, vitpudrat ansikte och ögon mejkade med svarta flammor – utan också har en lågkomisk självdistans.
I kortfilmen är det hur roligt som helst att se den gänglige svartkonstnären gå genom ett gym och profetera om förgängelse och konsumtionssamhällets förbannelse.
Den sovandes dagbok är hör- och sevärd för dess sköna poesi och karismatiske sångare, men kan också få det stundande halloweenspektaklet att framstå som ett svenskt påfund.

Av: Ola JoHansson


Frälsning eller flykt

Dr Deaths rike liknar de levandes värld.
(Dagens Nyheter – 27/10 2002)

Verk: Den sovandes dagbok
Plats: Teater Scenario i Stockholm
Medverkande: Iodine Jupiter

I ett tillstånd mellan död och dröm utspelas Iodine Jupiters “Den sovandes dagbok” på Teater Scenario. I en tronliknande stol vilar Jupiter själv som Dr Death insvept i rökelse och mörker. Hans hypnotisör når fram till hans drömmar genom att bjuda på en dryck som innehåller mumiestoft. Fragmentariskt berättar han för henne hur hans själ blev vittne till hans egen död och om hur hans huvud är ett universum av destruktiv förtvivlan. Dödsfruktan är granne med begäret och längtan efter frälsning använder våldsamma hädelser för att få Gud att kvickna till och över huvud taget bry sig.

Men doktor Deaths rike liknar också de levandes värld. I en insprängd videofilm visas inte bara en gruppvåldtäkt på hans älskade lilla Zombie, vilken äger rum på en kyrkogård och tvingar honom att lyfta henne ut ur kistan. Där finns också en vidräkning med ett samhälle där konsumtion ersätter liv och dessutom präglas av föreställningen att liv kan köpas.

Jupiter använder skräckromantisk rekvisita i en föreställning som blandar nyskrivna texter med stycken ur boken “Dom dödas pornografi” och cd-skivan “Lilla flickan”. Energin i föreställningen växlar och ordens och berättelsens hårdhet skrämmer inte på allvar. “Den sovandes dagbok” hade nog mått bra av en stramare struktur och ett tydligare utspel. Men jag är inte helt säker. Kanske hade en mer bestämd skräckskildring i denna värld av filmklichéer dolt tveksamheten, känsligheten och längtan efter helhet hos doktor Death. Frälsningen eller flykten väntar runt hörnet.

Av: Lars-Olof Franzén

[ Tillbaka till Artiklar ]