BÖCKERX

En stjänstemans meditationerEN TJÄNSTEMANS MEDITATIONER
Departementschef Sten Hammar är en grå tjänstemannasjäl. Isolerad i sin bunker kommunicerar han i en pågående valkampanj. Hans genetiska programmering börjar avta och han ger sig ut. I en väntande limousine förbereder han sitt tal till nationen. Bara halvt mänsklig balanserar han mellan dröm och verklighet….
[Se mer] [Beställ bok]

obscen sanning iodine jupiterOBSCEN SANNING
Kriget mellan män och kvinnor hade just börjat. Radikalfeminister anföll med strap-ons. Stupstockar ställdes upp i gathörnen. Männen gladdes i sin nya undergivna roll. Allt var ju så nytt och lockande för dem…
[Se mer] [Beställ bok]

fuck around the clock iodine jupiterFUCK AROUND THE CLOCK
”Hellre varslad än arslad” blev ett uttryck bland jobbarna om företagens löskuk. Fuck around the clock skjuter skarpt. Bankpunk, småstjärnor med lösskägg och knullkompatibla dygnet runt. Sanningen är grotesk.
[Se mer] [Beställ bok]

det falska paradiset iodine jupiterDET FALSKA PARADISET
Det falska paradiset är skriven under tre decennier. Genom en textlabyrint med länkar och lönndörrar träder du in i en hård verklighet av illusioner och dubbla bottnar. Med enkla, suggestiva bilder förenas det stillsamt meditativa med det våldsamma urbana, det syntetiska med det jordiga.
[Se mer] [Beställ bok]

dom dödas pornografi iodine jupiterDOM DÖDAS PORNOGRAFI
Bleka men lyckliga, en liten krets av kyrkliga satanister. − Vit eller svart magi?
− Transparent, svarar jag utan att tveka och ser kvinnans underkläder lysa med sin frånvaro. Jag knäpper upp gylfen och går fram till altaret…
[Se mer]

DOM DÖDAS PORNOGRAFIX

omslagBleka men lyckliga, en liten krets av kyrkliga satanister. − Vit eller svart magi?
− Transparent, svarar jag utan att tveka och ser kvinnans underkläder lysa med sin frånvaro. Jag knäpper upp gylfen och går fram till altaret …

Dom dödas pornografi är iodine Jupiters debutsamling. Likt Faust ingår han en ohelig allians. Med stämningar och förnimmelser av drömlandskap tar Jupiter med dej på en resa inom ockultism och bortomjordisk romantik.
Boken ryms inte inom några gränser. Den är en oändlig värld som inte spärras av några himlar. Bisarr, skoningslös och skamlig som en hädelse. Men i föreningen mellan Eros och Thanatos uppstår också en skönhet av sinnlig kraft.

Sagt om debutboken:
“Poesi av sällan skådad suggestivitet” Östgöta Correspondenten
”Jag kan inte värja mig mot den glimt i ögat som genomsyrar Jupiters budskap” Östersundsposten
”Poesi värd att ta på allvar” GP

Många frågar forfarande efter det ockulta verket – DOM DÖDAS PORNOGRAFI (i diktsamlingen ingår bonuscd med dramatik om sex och religion, musik och ett par lästa dikter). Tyvärr måste vi meddela att den är slut och att någon ny upplaga inte är aktuell f.n.

Fakta:
Utgivningsår: 1997
Innehåll: 159 sidor
Förlag: HFH/Vertigo förlag.

Klicka här för att läsa scenen “Pornografisk nattvard”, tagen från cd:n “Sexualpjäsen”.

[Tillbaka]

PORNOGRAFISK NATTVARDX

En scen ur Sexualpjäsen, cd 1997

(Ett ockult förbjudet sällskap har samlats kring en föreläsning och en seans. På parkettgolvet: ett altare och en divan för hypnotiska experiment.)

PRÄSTEN:
Ni ska snart vara med om en gudomlig resning av blod som kommer att spetsa sorgen mellan era ben. Ert unga blod kommer att surras fast vid totempålen i min kropp. Min säd kommer att skölja över era minnen och befläcka er oskuld för alltid.

DEN KVINNLIGA LÄRJUNGEN:
O, mästare. Jag kan nästan inte längre…vänta… Ni gör mig nyfiken.

LÄKAREN:
Ni behöver inte vara rädd. Ni kommer att befrias ur det fängelse som murat in en tomhet i er kropp. Nyckeln till det upplysta självslivet ligger begravd i djupet av ert väsen dit vi nu ska bege oss. Vi kommer därför att metodiskt rekonstruera er andliga varelse. Och som ni förstår innebär detta ett mänskligt – offer

LÄRJUNGEN:
Jag är inte rädd. Jag har längtat efter att befrias från alla spår av tvivel och upptas i den gudomliga enhet ni representerar för mig. Av denna anledning har jag kommit till er. Jag ber er därför att frigöra min själ och förlösa de krafter som så länge drömt om att komma till uttryck… Kyss mig..

PRÄSTEN:
Nåväl, vi kommer nu att ställa vissa frågor. Vill min käre elev vara vänlig att släcka ljuset och bära fram rökelsen. (Skrammel från rökelsekar och små bjällror. Har ni någonsin fallit på knä för en man och ropat efter månljus?)

LÄRJUNGEN:
Ja, Herre.

PRÄSTEN:
Har ni någonsin använt hedningarnas bruk att betrakta stjärnornas lopp?

LÄRJUNGEN:
Ja, Herre.

PRÄSTEN:
Har ni där antänt ljus, offrat kläder eller magiska, erotiska fetischer?

LÄRJUNGEN:
Nej, Herre. Bara min kropp då jag känt mig ensam.

PRÄSTEN:
Utmärkt, utmärkt! Jag vill nu att ni hänger er åt mig fullständigt. Min relegion är styv och hård och väntar med spänning på att penetrera det obskyra mörkret i er själ. Berätta för oss vad ni ser… /Till lärjungen som nu blivit försatt i hypnos av läkaren/

LÄRJUNGEN:
/Andas tungt/ Jag ser en blond gud… vidga… min anus… medan den svarte guden… med all sin kraft… ränner det väldiga… sexualorganet… i djupet av min dreglande… venus… nu ser jag en tredje gud… uppenbara sig för mig… han tömmer det heliga budskapet… i botten av min strupe… dom utövar en grym… och vällustig… kärlek… dom spränger… min… själ…

PRÄSTEN:
/Vänd mot auditorium/ Som ni alla hör är den underbara flickan nu frälst för de sanna njutningarna. Under högtiden måste hon hänge sig åt främlingar för att sedan offra sina pengar åt gudarna; de pengar hon med skam förtjänat.

LÄRJUNGEN:
/Yrar under hypnosen/ Jag är naken… jag är kåt… jag är oren… jag ber om förlåtelse… älska mig… befria mig…

SEKTMEDLEMMEN:
(Viskande till läkaren) Ser ni? Hur de lägger den döda guden ovanpå och smörjer in hennes hud med den spillda säden…

LÄKAREN:
Planeternas ställning avgör hur sexualakten ska genomföras. Är Venus starkare ska gudinnan vara aktiv, men om Mars är starkare ska mannen skövla henne grymt och skoningslöst…

PRÄSTEN:
/Till den kvinnliga lärjungen/ Jag vill nu att ni låter er uppfyllas av era allra mest underbara laster!

LÄRJUNGEN:
Jag drömmer… att jag piskas… och straffknullas av staten… jag kedjas fast på torget… i den kungliga huvudstaden… offentliga älskare… genomför den gudomliga monotonin… jag känner den serieproducerade… upprepningen… skövla… mitt unga… industrialiserade… väsen…

PRÄSTEN:
/Till auditorium/ De troende anser att sexuella laster är någonting smutsigt och fult, men unga flickor längtar bara efter en sak; att få sina unga kroppar skövlade. De har ingen annan relegion än sina egna önskningar; att oblygt hänge sig åt den härskare som upptänder deras begär.

SEKTMEDLEMMEN:
/Ropar från bortre delan av salen/ Hon är fortfarande oskuld och har ännu inte fått sin andliga tro penetrerad…

PRÄSTEN:
Mina kära församlade! Jag känner plötsligt en fruktansvärd hårdnad. Jag känner blodet störta ner från Guds kranium till min kraftigt erigerade penis. Jag ser fullmånen gå i strid med det kåta mörkret i hennes kropp. Min erektion är så fruktansvärd att luften vibrerar inför den slakt som måste följa…

SEKTMEDLEMMEN:
Fräls henne Herre. Låt henne smaka er manliga stolthet.

PRÄSTEN:
/Piskar i golvet/ Sannerligen. Agan är guds metod att uttrycka kärlek. Ni lever bara ett liv. Ni får bara ett frälsningserbjudande. Med aga blir ni ödmjuka och brukbara i guds tjänst. Gud agar oss och förbereder oss för en underbar resa där de många hemligheterna ska uppenbaras. Smärtförnimmelsen är en underbar kraft; den bereder njutning och gemenskap; är förutsättning för glädje och sorg. Har ni aldrig upplevt lidande kan ni inte heller uppleva medlidande. Är ni bedövad och likgiltig måste ni väckas… /Piskar i golvet med tre hårda snärtar/. Nattvarden kan börja!

Ur Sexualpjäsen av iodine Jupiter.
Sänd på Radioteatern, P1. Pjäsen ingår som bonus cd i diktverket Dom dödas pornografi 1997.

ARTIKLAR – dikt360.se 24/11 2006X

Alla som går en annan väg än utarmingen av Alltings Själ är värda månguld i drivor

Älskad eller hatad, hyllad eller sågad. Mannen bakom boken Det falska Paradiset heter iodine Jupiter. En poet som sticker ut i mängden på mer än ett sätt.

1. Jag har läst att ditt namn – iodine Jupiter – är en fusion av “iodine” efter ett desinfektionsmedel och “Jupiter” efter planeten som står för expansion. Stämmer det? Hur kommer det sig att just dessa två ord lämpade sig bäst till att bli ditt namn? Någon bakomliggande tanke, annat än att det ser coolt ut?

Jag behövde en reklamplats som syntes, hade inte råd med nåt i Stockholm city så jag tog nåt större, gratis, nåt därute. Känslan av alienation och främlingskap stämde. Inget kunde vara bättre för mej än att länka min själ till en utsiktspunkt över universum. Därifrån skulle jag få utblick, skicka röntgenbilder till jorden och rapportera om läget i världen. Jag är född i skytten och visste inte att io då var en av Jupiters 13 månar. Det var en märklig slump. Född den 13:e, mot min vilja, du vet. Och ja, expansion är mitt signum. För mej var iodine beteckningen för desinfektionsmedel, som du säger. Ett av skälen var också att klangen i namnet kändes framtid, symboliskt och science-fiction som jag då sysslade med i bl. a rockband. Jag var predestinerad ta mej namnet iodine Jupiter.

2. Du har ett alter ego – Dr. Death. Kan du beskriva iodine Jupiters och Dr. Deaths inbördes relation? Hur ser Dr. Death på döden?

iodine och Dr Death har en homosexuell kristen relation. Jupiter syndar dionysiskt och dr Death räddar honom. Ursäkta att jag ler, men det där lät rätt kul. Min rollkaraktär Dr Death är min största kärlek och resesällskap från ett annat sekel. Han visualiserar i högre grad än iodine det tidlösa skräckromaniska i bild och framförande. Hans utseende är den klassiska trollkarlen och magikern fast mer skruvad, dödsfixerad. Han har varit mitt verktyg att tranformera och göra dödriket mer tillgängligt för vissa, öppnat vägar till andra världar på ett sätt som jag inte tror någon gjort tidigare. Jag har mer och kommit att bli som honom – på riktigt. De franska ockultisterna på 1800-talet var inne på nåt liknande med sina dramatiserade seanser och sexuella dödsmässor.

3. När och varför började du skriva poesi?

Minns att jag vid 8 års ålder skrev dikter om troll och svarta skogar. Dikter i versform. Edward Griegs, Bergakungen sal var en stor inspiration liksom konstnären John Bauer. Intresset för att skriva fanns tidigt. Jag bar en känsla av utanförskap, jag var bergtagen av mörkret; ett barn av ljus som försökte omfamna nåt mörkt inom sej. Att skriva blev, i de tidiga tonåren, en skön hobby att fly verkligheten. Det vita pappret blev en välbehövlig flykt med dess oändliga möjligheter till andra världar. Jag brukade gå på rockkonserter och skriva recensioner för mej själv för att öva mej i skrivande. Jag bildade rockband när jag var runt 18 och skrev nån blandform av industripoem och rocktexter.

Efter de där gothpunkåren, tyckte jag rätt snart jag kunde vara scenpoetpoet utan musik. Jag slapp bära gitarrer och fick mycket bättre bemötande som rockpoet än sångare i ett band. Arrangörerna tyckte det var skönt att slippa ”jobbiga” musiker. TALAD ROCK’N’ROLL eller Det talade Ordet som rockupplevelse emanerar ur min tid som scenartist med band. En direkt förenkling och komprimering av uttrycket, av allt ett rockband har och gör, fast utan musiken. Från tonåren kom mitt skrivande att utvecklas, fortfarande som min egen flykt bort från en ful och tråkig värld. Jag älskade romantikernas syn på livet, konsten och ruset. Jag insåg att med ord är allt möjligt. Att Ord är fantasiska. Att de kan frambesvärja samband som inte alls behöver finnas men som i och med en benämning börjar existera i en konkret eller fiktiv värld. Poesi blev och är ett sätt att leva, att öppna sinnena för att uppleva och förnimma det för den fega medelklassen oåtkomliga. Hennes & Mauritz slavarna må kasta bort sina möjligheter att uppleva tystanden där poesi kan växa. De må jaga för att själva bli jagade som byte på en marknad.

Det är i tystnaden utanför bruset du kan skapa bilder. Jag vill påstå att all poesi ytterst handlar om transformation, om handling och engagemang. Du kan säga du älskar någon, men det som har betydelse är om du visar det bortom ord. Du kan hata någon, visa det genom att förinta honom.

4. Vilka är dina största inspirationskällor när det gäller din poesi?

Varje dag är en ny dag. Ljuset faller olika, färgar boksidan olika från gång till gång. En bra dikt är aldrig statisk. Du finner nya ingångar, associationer, kopplingar. Jag skulle kunna räkna upp många namn, men det är meningslöst. Det tidlösa tilltalar, viss science-fiction om genteknik, film, konst, fransk och engelsk skräckromantik, mörka tivolin, freakshows, 1800-tal, seanser, vissa magiker, ockultister, andeforskare, erotiker. Allt som berör, väcker förnimmelser av något hotfull, okänt, bisarrt, skruvat och vackert, t o m obegripligt kan jag tycka om. Allt som söker sej bortom mainstream är värt en applåd. Jag gillar poeter som skriver visuellt, bildligt. Språkexperiment kan vara intressanta men har aldrig varit några svindlande upplevelser för mej. Jag vill få med mej minst fem eviga bilder om jag ska tycka en bok är bra. Isabell Allendes magiska realism, novellen Två ord tycker jag är lysande. När en text är bra minns du scener från vad du läst. Du lyfter in dem i ditt system. De blir en del av dej.

5. I en 10 år gammal artikel från Sydsvenskan ställer du frågan: “Hur länge tänker bokförlagen låta den svenska lyrikscenen vara den kanske tråkigaste i världen?” Vad har du själv för svar/farhåga på den frågan? Tycker du fortfarande att den svenska lyrikscenen är tråkig? Stämmer det inte att du själv, just för att alla andra är så likartade och “tråkiga”, sticker ut i mängden – och därigenom vinner på det hela?

Det har hänt mycket sen jag sa det där. Miljonsvenskan kändes spännande när den kom i poesin. Problemet med de som skriver slang eller förortssvenska, är att många av orden som används nu kommer vara hopplöst daterade om tre fyra år. Böckerna blir mest intressant som tidsdokument. Gamla svenska ord som glömts bort har fått en ny skönhet sen dess. Säg till en kvinna: ”Ni gör mej alldeles häpen”, eller: ”Mademoiselle, Ni gör mej sannerligen förtjust, jag är bedårad”. Det är underbart och vackert. Överhuvud taget föredrar jag att tilltala folk med Ni nu för tiden, skönt hålla skön distans till folk man inte känner. Jag vill inte komma någon nära i onödan. Att lyfta fram det gamla som en del av det nya tilltalar, skänker rikedom och möjligheter. Det finns många vägar att gå inom poesin. Det gäller bara inte stirra sig blind på vad som händer just nu utan går bortom det.

Att ha humor i s.k. seriösa poesikretsar känns fortfarande som en dödssynd. Är du tråkig måste du ju vara seriös, eller hur? Och du måste våra tydlig till tråkighetens gräns, följer du inte någon slags mall och är svårplacerad. Då är du illa ute. Du hamnar ingenstans. Gränsöverskridande är något som sällan analyseras, eller en uppskattas? Vad som händer i tomrummet mellan uttrycken är spännande. Det är i det okända, de märkliga förnimmelserna, det intressanta händer, eller som Ekelöf sa: ”mellan raderna”.

Nåt positivet de sista 10 åren är att poeterna har blivit mer visuella, ger publiken en större respekt genom att inte stå och mumla texterna innantill. Har du betalt för att höra en poet ska du få en dimension extra, någon bonus som läggs till boksidan, gester, tonfall, dramatisering, smink, kläder. Själv har jag har fått rätt mycket skit och förutfattad mening om det jag skapar genom hur jag ser ut, men det är kul när folk blir osäkra, när de inte vet vad de ska tycka. Det bjuder jag på.

Jag ser visualiseringen som en del av konstverket, det expanderar, attityder sätts på spel. ”Förvirring är underhållning” är en av mina paroller från tidig början. Trots att mycket blivit bättre har mycket blivit sämre. Bokbranschen domineras fortfarande av konservatism och uppfattningar om hur det ska vara, eller hur de tror att de ska vara. Problemet i Lagom-Sverige, jämfört med många andra länder är att bokbranschen är så styrd av ett fåtal stora aktörer, distributionen och mediernas urval som oftast utgår från popularitets – eller kommersiella kriterier. Är du känd så är du bra? Den alternativkultur som finns i Sverige får inte mycket utrymme i media, det finns få fria själständiga forum, mötesplatser. Nätet är en djungel där allting drunknar i allting. Det skrivs mycket bra men det når inte ut. Det är inte de vildaste och djärvaste du kan läsa om i recensioner.

Du frågar om jag vinner på att andra poeter skulle vara tråkiga? Det finns säkert dom som tycker jag är tråkig. Alla som går sin egen väg vinner i längden, alla som är del av en något som INTE är mainstream har en framtid. De som inte låtit sej tunnats ut, knullas av media och förintats. Alla som vågar spotta på etablissemangets fåfänga är vinnare av respekt och aktning mer värd än trötta pengar. Sverige är inget poesiland och kommer aldrig att bli. Stockholm är en mental glesbygd som gjord för Idol 2007, McDonalds och H&M-själar. Bli någon annan, bli en stjärna.

Alla som gör sin grej, poeter, konstnärer, musiker är värda så mycket respekt. Alla som går en annan väg än utarmningen av Allings Själ är värda månguld i drivor.

6. På tal om den svenska lyrikscenen. Vad anser du om fenomen som poetry-slam som har vuxit sig starkare de senaste åren? Har du någon koll på vad som händer i övrigt – i bokform, på scener? Något bra att tipsa om? Någon efterlysning för att det poesi-Sverige ska bli bättre/leva upp?

Din fråga belyste jag delvis i svaret innan. De nya estradpoeterna har tagit intryck från stand up comedy scenen. Tyvärr tycker jag en del av estradörerna plockar poäng hos poetry-slam juryn genom ofta billiga skämt, mer än att det är poesi. Så begreppet poetry slam kan lika gärna heta comedy slam. Om kriteriet skulle vara att göra publiken berörd, skakad i sina hjärtans djup, vore det mer spännande. De sanna poeterna, se som skapar osäkerhet och förvirring vinner sällan tävlingarna trots att de är dom som är stjärnorna

Om du ber mej efterlysa nåt på den svenska poesiscenen? Hm, publiken ska inte känna sig trygg. Jag vill att poeterna vässar sina tänder kastar sig ut och biter publiken i halsen. Gärna så att någon dör. Då känner man att poesin är på allvar.

7. Men det finns hopp ändå. Du talar i samma, nyss nämnda, artikel om att det är “i det genreöverskridande mötet mellan skiftande uttrycksformer någonting nytt och intressant händer.” Med din senaste diktsamling följer en DVD, är det på detta sätt du menar att framtidens lyrikutgivning kan ta sig uttryck för att hänga med och kunna berika läsarna och vinna nya anhängare till poesin? Vad tror du om t.ex. internet som verktyg? Hur kommer en diktsamling se ut om 10 år? Kommer den tryckta boken ens att behövas framöver?

Jag ser inte som mål att skaffa några nya anhängare till poesin. Jag vill utesluta massor med folk och bjuda till exklusivare sammanhang för få utvalda, kanske 15-20 personer. Jag är mycket mer elitistisk och sekteristisk än vad jag var för 10 år sedan. Att jag gav ut en DVD till boken var för att jag ville dokumentära en tid av mitt liv samt skapa den första, på ett sätt, interaktiva diktsamlingen i bokform. Dikter, fotnoter, soundtrack och rörliga bilder interagerar i en upplevelse som hela tiden väcker nya associationer, syner och djupskikt. Det falska paradiset är ett allkonstverk med samma ambition som Wagners musikdramatik. Att skapa en grundklang av det Oerhörda. I mitt fall i sann poetisk pionjäranda. Ett lyriskt bidrag till multimedia kulturen i den gamla bemärkelsen. Ett verk värdigt Harry Martinsons Aniara i fusion med Warhol, dödskult och några magiker.

Jag tror att poesin hör hemma i böcker skrivna med blod och bladguld, läderband, dyra och sköna att bära. Nätet kan aldrig tävla med känslan av att hålla i en bok du kan trycka till hjärtat, ha i fickan, söka tröst eller skönhet i. Jag älskar att omge mej med böcker, doften av gulnade sidor, umgås med andarna som samlas bakom pärmarna. Att kunna plocka fram en bok och bilda en pakt med dess själ är oslagbart.

Internet är ett bra verktyg att söka det du vill ha. Allt finns därute. Boken kommer alltid att finnas med kommer att bli statussymbol. De multinationella bolagen kommer att skapa sina konsumtionsskådespel. Folk kommer bli alldeles förstummade i takt med att allmänbildningen övergår i konsumtionsestetik. Det här är det bästa som kan hända, då slipper poeterna ha med konsumenterna att göra. De som vill uttrycka sej i sin krets kommer kunna göra det genom bl. a ”Print on demand”, via nätet. Tryck din egen bok på en timme. Litterär graffitti, bokliga tags. All text du vill ha kommer i framtiden att finnas som utskrifter, hela tiden, överallt och samtidigt. Tystanden blir det mest eftertraktade uttrycket.

8. Om din poesi vore ett substantiv, vad skulle den vara?

En Cadillac. Modell 72:a, likbil. I det där substantivet du ville ha finns en kista packad med månljus, lila glitter, sorlet av röster.

9. I dagens samhälle känns det som om det mesta blir mer och mer likriktat, samtidigt som det paradoxalt nog verkar krävas mer och mer för att väcka uppmärksamhet. Hur reagerar folk när de möter dig på stan? Måste du hitta på “värre och värre” grejor för att väcka de slumrande?

Dom får gärna fortsätta sova

10. Har du lyckats skrämma någon riktigt ordentligt nån gång?

Ja, när jag blev lite solbränd.

11. Vad säger du om den inflation i skräck som skett på senare år, vad beror det på? Det har blivit en stor kommersiell karusell med amerikaniserade japanskräckisar in absurdum. Har du något tips på schyssta skräckfilmer, såväl gammalt som nytt?

Hets, skriven av Bergman i regi av Alf Sjöberg slår mej just, Santa Sangre, argentinsk film om heligt blod, hämnd och offer. Ingen av filmerna kan klassas som skräck, men de har djupgående psykologiska kvaliteter. Lost highway av David Lynch måste nämnas för sin krypande obehagskänsla. Filmen Seven, är grymt bra.

Så fort du sätter etiketten horror på en film blir den ointressant. Om du förväntar du dej att se ett trädgårdsprogram på bästa familjetid och de finner ett lik i rabatten utan vidare förklaring, då är det riktigt bra skräck. Dina förväntningar får inte vara att bli skrämd. Om din förväntning möts av sin motsats blir det spännande.

12. Du har definierat dig själv som: ” – världens längsta skräckrockpoet, 270 cm med platåskor och häxhatt.” Jag har sett flera paralleller dragna i samband med att ditt namn nämns. Om du skulle vara tvungen att välja – vilken otäckt kategoriserande liknelse ligger närmast i en beskrivning av ditt skapande: en mörkrets DiLeva eller en svensk Marilyn Manson?

Ingen eller båda. Får jag vara Jupiter?

13. Stämmer det förresten att du skulle ha lirat schack mot Marilyn Manson på Hultsfredsfestivalen, men att du vann på walk-over?

Utmaningen publicerades officiellt i 20 dagstidningar. Han visste om det via bokningsbolaget. Jag såg schackmötet som ett möte mellan riddaren och döden, erbjöd Manson välja spelplats, färgen svart eller vit på sin sida. Partiet skulle vara i 6 minuter och 66 sekunder. Om ingen då vunnit skulle det bli remi. Jag väntade på scenen men han kom inte.

14. Apropå Hultsfred, jag läste också att du under en Hultsfredsfestival skickade upp frågor till Gud med hjälp av svarta heliumballonger. Vad var det för frågor? Kan vi få nåt smakprov? Har du fått nåt svar?

Jag gjorde det här i samband med att min syster Charlotte just lämnat det här jordelivet. Jag gjorde det som en ritual för andra att söka svar, likväl som för mej själv. Vad jag minns löd frågorna: ”Finns det ett liv efter döden?”, ”Finns gud eller är hon en bluff?”, ”Är döden demokratisk?”. På det som är vår begränsade utmätta tid fick jag svaret att vårt liv är en sekund av universums tid. Vissa får mindre än en sekund och egentligen spelar det ingen roll. En sekund eller en halv gör ingen stor skillnad. Frågan du ställt är utslungad i kosmos och en del av dej i samma stund du fäst brevet i ballongtråden. Det svar du kan få kan komma i drömmen, i sömnen. Din fråga förenar det höga klara med det världsliga. Jag och andra som provat ritualen har blivit mottagare av bortomjordiska energifält, fått en ny syn på den här existensen. Jag vill att alla skickar heliumballonger till himlen med sina viktigaste frågor. Svaret kommer om du är öppen och lyssnar.

15. Vilken betydelse har magi i din poesi? Du betecknas ibland som hypnopoet. Betyder det att du försätter åhörarna i trance? I en gammal intervju har du på frågan om vad ditt budskap är svarat: “- Jag vill öppna en dörr till ett större rum. Om människor kan se mina texter som en väg till en magisk värld så är det bra. Jag är en vägvisare till drömmarnas Rike.” Det där låter ju soft. Men om jag skulle ta detta bokstavligt så betyder det ju att man skulle somna om man hör/läser dig och då missar man ju kanske resten/slutet av det du bjuder på. Vad menar du med Drömmarnas rike/en magisk värld? Det finns nog många som inte har upplevt den ännu, och kanske just därför är skeptiska till det hela.

Jag började experimentera med poesi genom att sova i en kista i källaren. Jag kunde hamna i djupmeditation, Theta, gränslandet mellan vakenhet och dröm. Några av dikterna i Dom dödas pornografi är skrivna ur det tillståndet. Material som jag sen lät mitt alter ego Dr Death leverera från scenen. Dikten In Cameris mortuum (Naken i de dödas rum) spelades in på band då jag mumlade raderna i ett sådant halvt hypnotiskt, somnambult tillstånd. Med mycket lite redigering var dikten färdig. Ur dessa experiment växte ordet hypnopoet fram. Jag skriver ofta i en transcendental stil, dikter som bygger på utomkroppsliga upplevelser som jag haft lyckan att få erfara vid ett fåtal tillfällen. Dikterna kan vara långa och starkt rytmiserade och som ibland frammanar trancetillstånd, både som tryckt text och i framförande med musik.

Med magi menar jag att ladda sammansättningen ord med symboler och koder som får en omärklig verkan hos mottagaren, få orden att uppenbara sammanhang på samma sätt en trollkarl gör med sina illusioner. Ord som gör det osynliga synligt och det synliga osynligt. Det ser lätt ut, men är det inte. Lika lite som nya franska köket skulle vara enkelt bara för att det är lite på tallriken. En poet och alkemist är väldigt lika. Båda syftar till att skapa nytt liv ur de förutsättningar som är givna.

Den magiska värld jag pratar om, dörren jag vill öppna, är att du blir varse din egen perception, förmågan att blicka ut. Det finns energier som väntar om du är villig att söka bakom ytan. I rummet bakom rummet finns ett rum med nyckeln till mysteriet, till det du behöver, till det som inte väger någonting. Den magiska världen väntar på att du tar första steget. Att nå dit har för alla trollkarlar krävt engagemang och ansträngning. Vill du leva rikt får du jobba för det. Om du gör du det finner du nyanser som för andra är osynliga. I drömmarnas rike finns inga gränser, inga staket mellan scenerna utan de glider omärkligt in i varandra. Därför undviker jag sätta ut interpunktion i dikterna. De ska rinna fram som ett flytande vatten. Att med dikten besjäla tillvaron är för mej att söka lyfta fram, frigöra kraft och seende. Magi är liksom poesi ett sätt att uppleva världen inifrån och ut, utifrån och in. Det du ger får du tillbaka.

16. Första gångerna jag läste dikter av dig slogs jag av parallellerna till en av mina absoluta husgudar när det gäller poesi – Bruno K Öijer. Jag gissar att det är stråken av svärta, mörkret, det ockulta, de magiska inslagen och outsiderperspektivet som förenar och ger mig liknande associationer när jag läser er båda. Är det en tröttsam jämförelse som du ofta får höra? Eller kanske hedrande? Ser du själv några liknande likheter/olikheter mellan era författarskap? Vad betyder (alt. har. betytt) Bruno K för dej i ditt skapande? Har ni haft något samröre under era poetiska karriärer?

Liknelsen vid Öijer är både tröttsam och hedrande. Det finns likheter som jag tror grunder sej i det du sa, men kanske vi också delar känslan för ordens valörer, smak, deras skönhet i klangen då de uttalas från pappret eller från scenen. Vet inte vilka källor han öser ur, men vi har inte samma bakgrund och säger inte samma saker. Vi lagar inte samma middag och använder inte samma kryddor. Jag upplever i Öijers språk det skira, blomstrande oslagbart vackra, medan Jupiter hänfört bejakar kolsvart galghumor, det bisarra, groteska, morbida, tabuiserade och förbjudna i viss kombination med det vackra.

Om det roar dej kan du jämföra sen Öijer med sen Tranströmer, båda två nu levande poeter. Du kan jämföra Ekelöf med T. S Elliot? eller Bergman med Fellini? Kedjan är oändlig, men egentligen meningslös eftersom ingen säger samma sak. Olikheterna är alltid intressantare än likheterna.

17. Du har hittills givit ut en ren musikplatta (“Lilla flickan Zombie”, 1995) som har blivit i det närmaste kultförklarad. I din gästbok skriar fansen efter en uppföljare. Kommer det att komma någon uppföljare i framtiden?

Skivbranschen fick mej att ruttna ihop totalt, jag blev alldeles tom och tappade intresset helt. Tveksamt om jag gör fler plattor. Lilla flickans zombie är ett fint minnesmärke i svenskt musikliv.

Jag vet förresten inte vad du menar med ”ren musikplatta”? Zombie är en metaltung poesiskiva eftersom som alla texter är poesi eller utdrag ur dikter.

18. Förutom texterna, så står du även som musikkompositör till flera av alstren på Lilla flickan Zombie. Hur ser din musikaliska bakgrund ut? Har du några inspirationskällor när det gäller musikens sfärer? Något som du gillar som du skulle vilja rekommendera våra läsare att lyssna in sig på?

Kitchen & the Plastic Spoons (där jag delade sjungandet med Anne), Porno Pop och flera andra Stockholmsband utgör min musikaliska bakgrund. Skriver jag en låt så blir det på gitarr Jag vill absolut inte kalla mej musiker, möjligen sångare. New wave, gothpunk och industrirock var vad vi sysslade med. Vi lyssnade på Joy Division, Bauhaus, Cramps m.fl. Idag, 100 år senare, har gothfolk i USA och Japan via nätet funnit Kitchen & the Plastic Spoons. Ett bolag hörde av sej.

Är man intresserad av ”syntpunk” från tidigt 80-tal kan man absolut lyssna in Kitchen-skivan när den kommer i nästa år. Info på iodinejupiter.com när det blir aktuellt.

19. Vilka är Hororna Från Helvetet?

Hororna från Helvetet är en liten kulturförening för rekreation och utvinning av poesi ur experiment ….

20. Har du nåt tips på nån/några poet(er) som du tycker våra läsare bör läsa?

Lautrémont, om du gillar hallucinatoriska skräcksyner och svart humor. Du kan läsa Camilla Persson för att upptäcka ditt andra sinne; Elisabeth Kübler-Ross för att döden är livsviktig.

21. Jag såg den bifogade DVD:n till “Det falska paradiset”, där du besvärjer TV:n som tingest. Är TV:n verkligen helt värdelös och förlamande? Kan den inte bjuda lite positiva saker också? Vad ska vi göra istället för att kolla på Idol på fredagkvällarna, tycker du?

Ja, vad kan vi göra på fredagskvällarna i stället? Så länge TV är passiviserande tycker jag den är förträfflig. Det här lilla USA behöver människor som vill köpa loss sin trisstes genom drömmen om vinst.. Hela vår kultur bygger på missnöje. Om folk var tillfredställda med sina liv, med de upplevelser som bjuds, skulle konsumtionen minska. Det vore förfärligt?

22. Hur ser framtiden ut för Iodine Jupiter? Har du något kreativt projekt på gång för stunden?

Min framtid efter Det falska paradiset är att bli den sista människan i rymden.

23. Tack för din tid! Några avslutande ord till våra läsare?

Om du aldrig läst för publik, eller varit publicerad. Skriv en text. Gå upp på och läs! Känn av responsen i rummet, på festen, ta intryck från vad kompisarna tycker Din nervositet är grymmare än bra skräckfilm. Det blir din drog.

iodine Jupiter, november 2006

Intervjun gjordes av Bill Larsson för www.dikt360.se den 24 november 2006

[ Tillbaka till Artiklar ]

Artiklar – Borås Tidning 26/3 2005X

TUNG ROCK PÅ HIMLEN

Svart musik och poesi. Film och magi. I kväll är det hårdrockskväll på Sjunde himlen med flera framträdanden.
Möt musikern tillika dramatikern och poeten Iodine Jupiter som är en av kvällens attraktioner.

Vem är Iodine Jupiter?
– Jag är världens längsta skräckrockpoet. Jag är 2.70 med platåskor och häxhatt. Mina verk av litterär heavy metal är så tunga att det krävs minst fyra personer att bära dem.
Vilket budskap vill Iodine Jupiter föra fram?
– Jag vill öppna en dörr till ett större rum. Om människor kan se mina texter som en väg till en magisk värld så är det bra. Jag är en vägvisare till drömmarnas Rike.
Lilla flickan zombie kom 95 och Dom dödas pornografi 97. Vad har hänt sedan dess? Vad har du gjort samt planerar du att publicera dig på något sätt framöver?
– Var jag har varit och gjort vill jag inte gå in på, men jag har gjort en lång svart resa, så mycket kan jag säga. Och jag har varit trött på kommunikation, jag har behövt en paus efter fem pjäser, en skiva och en bok samt teateruppsättningar. Jag har skrivit ett långfilmsmanus om Dr Death. Min nästa bok är färdig. Den kommer att heta Trix – gatuballad för en groupie. Den består av dikter och prosa blandat. Jag hatar skivbranschen så några fler skivor vill jag inte göra. Kanske musik till böckerna.
Vem/vad har influerat dig? Som poet, musiker, dramatiker?
– Andeforskning, hypnotiska experiment och seanser har influerat mig, precis som mumiepulveret som fått mig att sova i 100 år. Mysteriet och det okända är drivkrafter med författare som Gérard de Nerval och Lautrémont. Att vandra igenom neondjungeln på natten är också inpierande. Det finns så mycket.
Tror du att du skrämmer människor? Om ja, varför?
– Jag kommunicerar inte med fega och rädda människor. De intressar mig inte. Jag är glad om jag slipper dem. Blir de rädda för vad jag gör, eller ser ut, beror det på att de är osäkra på sig själva. De kan inte hantera upplevelser utanför deras dokusåpavärld.
Vem/Vad skrämmer dig?
– Den mentala förruttnelse som schlagervinnaren Las Vegas representerar, den tomhet och imbicilla dumhet och inskränkthet som breder ut sig, svenska män i sportkläder, mainstream – och trevlighetskulturen skrämmer mig. Unga svenska killar som bryter på invandrardialekt skrämmmer mig med deras brist på identitet och självrespekt. Det här landet är riktigt sjukt. Iodine Jupiter kan bota det.
Vem är dr Death? Finns han fortfarande?
– Dr Death är min rolllkaraktär, mitt skräckromantiska alterego Han är min tvillingsjäl. Han föddes på Draksta residens 1892, i Svartby, i den djupaste av granskog. Han är den ande jag söker kontakt med när jag besöker dödsriket. Han livnär sig på chocklad och jordgubbssylt. Han förvinner långa perioder. Mumiepulvret får honom att ta sig över gränsen.
Vad är döden för dig?
– Den är möjligheten som kan ta mig härifrån. Du kan se den som den slutgiltiga befrielsen, den ultimata upplevelsen, vägen till nåt nytt. Jag tycker det är oerhört vackert. Det är ingenting man behöver vara rädd för. Det är den sista sköna resan. Spermiens resa genom världsrymen. Döden är min idol. Den enda rebellen.
Vilken plats anser du att magi och det övernaturliga har i dagens värld?
– Det finns olika former av magi: privat och offentlig. Jag arbetar med båda. Magi kan vara en krydda, ett sätt att maximera upplevelsen. Det handlar om att vara öppen med alla sinnen. Att berika vardagen, få ut mer kärlek, kraft och energi ur tillvaron, ur Alltings själ.
Vem/vad tror du på?
– Jag tror på tärningen, att den ska få välja vad jag ha för kläder imorgon. Jag tror på svart sockervadd istället för vit. Och att min nästa bok kommer att bli bättre än den förra.
Vad består ditt uppträdande på Sjunde himlen i Borås av?
– Jag kommer att framföra några sånger från Lilla flickan Zombie skivan, läsa nån ny dikt samt något ur Dom dödas pornografi. Det blir också Borås premiär för skräckrock- och poesifilmen Under de blodröda skuggorna. Det kommer att bli en bra kväll.

Fotnot: Under hårdrockskvällen kommer även Boråsbandet Beseech samt Depressive Arts spela. Dessutom ska gruppen Heat uppträda med en eldshow.

Av: Therece Gustafson

[ Tillbaka till Artiklar ]

Artiklar – Nerikes Allehanda 7/1 – 13/1 2000X

DÖDENS DIKTARE

iodine Jupiter äcklar och eggar, mässar och trollar, hatar och älskar och han talar om en dyster framtid för oss människor på 2000-talet. Som representant för det han kallar litterär heavy metal ger han ut morbid litteratur och ödesmättad musik. Meny möter mannen som av vissa skulle kallas kungen av effektsökeri, krönt med en meterhög häxstrut. Andra skulle säga äkta vara i en förljugen värld.

Efter ett par timmar med häxpoeten iodine Jupiter vet jag ungefär lika lite om honom och hans person som jag gjorde innan vi sågs. Han är väl medveten om det. Han vet vad han visar upp. Kanske är han en magiker som funnits i sekler och uppstår reinkarnerad i nya former om och om igen, som han påstår. Kanske är han född i Huddinge och kristligt döpt till Malte Olsson. Han har åsikter om allting som händer i universum. Ibland är hans resonemang klart och enkelt att följa. Ibland blir han obegripligt kryptisk och dunkel.
…- Frihet, det är att inte vara mallad och placerad i fack. Döden är frihet och möjligheten till något nytt. Den är ett kontemplativt tillstånd , ett tomrum, och därför skriver jag så mycket om den, säger iodine Jupiter. Han säger att han intuitivt känner att han levt tidigare och att döden för honom är början på något, början på en resa. Men rädslan vi har. Det moderna samhällets panikartade vägran att erkänna dödens existens är också en drivkraft för iodine. Hans skriftliga frosseri i död, förintelse, skräck och perversioner är en slags motreaktion på den blanka, bantade, stylade och ljusrosa yta som vårt samhälle visar som ideal i teve och pressen.
…- Jag skriver om det som är förbjudet och det som skrämmer. Jag vill visa folk att allting inte är förutsägbart. Det finns humor i den mysticism som iodine Jupiter omger sig med. När jag frågar hur gammal han är etablerad år 1882.

Etablerad 1882? Som amerikanska klädmärken med hundraåriga anor som ingen hade hört talats om för bara några år sedan?
…- Ja ungefär så, säger han och flinar.
Han sparkar stenhårt på det ytliga samhället. Han berättar att han skrivit radioteater en gång i tiden. Politisk satir som retade gallfeber på folk.
Under 1990-talet har han skrivit pjäser, monologer, dikter och musik. Allt har gått i skräckromantisk stil.
…- Kärlek och passion blir starkare av ett hot. Kärlek, passion och döden, de tre hör ihop. Skräck är en av de starkaste känslorna en människa kan förnimma. Ett skräckinjagande objekt kan ge ett estetiskt välbefinnande. Jag är besläktad med 1800-talets romantiker. Baudelaire till exempel, honom gillar jag.
Även om han lagt ner mer kraft på att skriva än på att göra musik så är det med plattan “Lilla flickan zombie” som han gjort sig mest känd. Skivan kom 1995 och fick utmärkta recensioner. Ett singelsläpp heter “Stäm blod” och iodine Jupiter berättar att Joe Labero använder sig av just den låten för att bygga upp stämning i sin magiska show. Labero har planer på att ta showen till Las Vegas. Det vattnar sig i munnen på iodine Jupiter när han fantiserar om att folk sitter och lyssnar på hans musik på den mest artificiella platsen på jorden.
…- Jag skulle vilja läsa mina dikter i Las Vegas. Dikter om förruttnelse. iodine Jupiter säger att han saknar andligheten i dagens samhälle, som han ser det kan mänskligheten välja att följa två olika vägar.
…- Den ena är att vi erkänner kommersialismen som vår nya religion och gör handlandet till heliga ritualer. Då blir vi i alla fall lyckliga konsumenter. Den andra vägen är att vi förnekar kommersialismen och följer ett reinkarnationssamhälle.
Hans profetia över vår framtid är dyster.
…- Jag tror att planetens liv kommer att utplånas på 2000-talet. Bra! Då kan någonting nytt byggas. Skulle livet vi lever i nu vara någon slags höjdpunkt? Nej, det är ett bottenläge. Folk jagar bara makt och vinst oreflekterat.

Du romantiserar kring ett naturligt liv och så bor du mitt i Stockholm?
…- Jag brukar vara ute i ett hus i skogen för att jag älskar att vara borta ifrån staden. Jag känner mig tom och utarmad och jag förlorar all kraft i Stockholm. Samtidigt kan jag inte vara utan det.

Dina tankegångar är ganska svåra att förstå. Hänger allt ihop i huvudet på dig?
…- Ja, om några år kommer det att gå ihop. Korsordet kommer att lösas. Musiken, böckerna, pjäserna, allt ingår i ett spindelnät som jag spinner. Det kommer att bli en bild som man kan meditera till. De som vågar kommer att kunna gå in i en annan värld. De som inte vågar kan stanna hemma.

Text: Jesper Mott

[ Tillbaka till Artiklar ]