En stjänstemans meditationer

VI FÅR STATLIGA BORDELLER TILL JUL

En exceptionell sommar stänger dörren. Hösten öppnar för min femte bok En tjänstemans meditationer. Med de blogginlägg som följer vill jag ge dig en inblick i vad boken subtilt berör. Att roa och oroa är alltjämt mitt motto. Att mana till eftertanke och leenden står ingalunda i motsats till varandra. De pressmeddelanden som skickats till media presenteras här som en serie om fyra separata inlägg.

Med betong och blod, kära följare.
Konformismens fiende
iodine

SEXUALITEN SOM POLITISKT VAPEN I VALRÖRELSEN

Ur Pressmeddelande 1 (12 juli 2018)

iodine Jupiter är i höst aktuell med boken En tjänstemans meditationer med departementschef Sten Hammar. Genre: prosa, lyrik, fiktion.

Recensionsdatum 19 september 2018. Boken kommer att tillgängliggöras hos näthandlare från samma datum.

Vårt avtal är statliga bordeller. Vi ser sexualiteten som ett självklart politiskt vapen i valrörelsen. Vi garanterar väljaren fri tillgång till godis, sex och underhållning.” Så säger politikern Sten Hammar i iodine Jupiters En tjänstemans meditationer.

Kommunicerar från sin bunker
Departementschef Sten Hammar kommunicerar från sin bunker genom maskiner och datorer för att vinna en pågående valkampanj. Han lever enkelt och isolerat tills han en dag ger sig ut. Hans hjärna balanserar mellan dröm och verklighet. I går, i dag och i morgon, prosa och lyrik  vävs samman i en textlabyrint.

”Bäst show tar hem spelet, bäst show vinner valet. Vi vet vad väljarna vill ha”, säger Sten Hammar och Partiet.

Böcker, pjäser och Talad rock ’n’ roll
iodine Jupiter har gett ut fem böcker, skrivit och regisserat sex pjäser för bland annat Radioteatern. Han har släppt den första riktigt tunga rockplattan på svenska Lilla flickan Zombie, levererat Talad rock ’n’ roll med det talade Ordet som rockupplevelse och konceptet Tv:n som lägereld.

En tjänstemans meditioner med deparmentenschef Sten Hammar ges ut av MultiMedia Movement

bokomslag_small

 

 

 

LÅNGFILMEN STÖR REKLAMEN

maxresdefault

Den måste jag se. Jag slänger mig ner framför tv:n. Vilket harmoniskt liv. Tv dygnet runt faktiskt. Men smolk kastas ofta i glädjens bägare. Filmen lever inte upp till det som klipps in i den. Filmavbrottet stör reklamen. Smutsar ner.

Jag kunde rusa hem för att se nya Ica-Stig avsnitt.Upplevelsen av familj, gemenskap och värme. Små briljanta mästerverk av humor.

Stig jobs

En annan reklamhöjdpunkt erfor jag helt nyligen. Det var efter ett avsnitt av succéserien De öppna gylfarna jag hörde: ”De positiva vibbarna på teve 6 presenteras av …” Ja, så sa de faktiskt.

Att bolagen presenterar en känsla utan produkt är något nytt. Bara sådär. Behövs inte längre ett program att förevisa. Onödigt tjafs. Reklamen är sig själv nog. “Snabbhet presenteras av Adidas.

Det finns alltid nåt att presentera. Luften kanske? Vem vill presentera luften, vad kan företaget betala för syre på bästa sändningstid? Man kommer alltid att tänka på företagets namn så fort man andas. Tack företeg X för att jag andas. Inte utan er.

Företagen står i kö för att introducera världens alla partiklar. Jorden, elden, vattnet. Allt kan läggas fram av ett creddigt företag. Bra med syre, tänker chefen. Bra konsumenterna tänker oss när de andas.

himalaya-tour-e1510056284557

Innan jag stänger butiken för sommaren vill jag omfamna några varumärken. Min kärlek vet inga gränser för deras storslagna charm:

REXONA – effektivt skydd för den som lever för fotboll.

Vad synd, tänker jag, hade just tänkt köpa den deodoranten. Men jag som inte precis lever för fotboll ska väl inte ha Rexona? Måste ha en deo som verkligen skyddar mot svett.

Eller kanske tänker jag så här:

Nä, vad dum jag är. Den måste jag ha. Annars gillar jag ju Adidas. Den funkar bra mot svett i alla lägen. Men nu måste jag nog byta till Rexona. Å, vad jag gillar fotboll.

39728

Colgate TOTAL. Hur underbart företagsfascistiskt låter inte det? Drömmen om en stark stat, en TOTAL tandkräm.

Och Gliss− total repaire shampoo.  Ditt hår genomgår en fullständig reparation. Även om håret är helt friskt blir det reparerat. Från insidan till utsidan, rötter, väggar, tak. Inga hantverkare, frisörer eller designers gör det bättre än GLISS.

Min favorit av fångande slogans är: Take away. Det stod så på thaifönstret. De gick in och tog bort allt. Kassaskåp, möbler, drycker. Följde direktivet helt enkelt …

Adiós, läsare. Nu tar bloggen sommarledigt. Hoppas du hänger med i augusti.

Bästa, io

 

JAG SPRÄNGER MIG SJÄLV I ETT SHOPPINGCENTER

Läsare av god litteratur !

Min femte bok En tjänstemans meditationer med departementschef Sten Hammar utkommer tidig september  2018. Boken ges ut av MultiMedia Movement.

Jag har skrivit boken av två skäl: Dels för att det är roligt (plågsamt) att skriva, men också för att någonting måste göras, folk lider tusen kval, men jag ska bistå med vad jag kan. Jag citerar ur boken:

”Jag är beredd att offra livet för kommersialismen. Är det nödvändigt spränger jag mig själv i ett shoppingcenter. Jag värnar om friheten att få shoppa, att få leva som konsument.”

one1

Nationaldagen bejublas av allt fler, men vi saknar högtidsdagar för sann lustfylld konsumtion. Black Friday är bara en vulgär parodi på låga mänskliga begär. Det en smutsig dag utan avsikt till reflektion. Min längtan efter en konsumtionsestetik är djupt lidelsefull.

Under nationella konsumtionsdagar ska jag shoppa så mycket jag kan. Och så värdegrundat jag kan. Jag ska dyrka, avguda dig, älska dig såsom min nästa. Jag ska komma hem med armarna fulla av produkter. Jag ska bli en del av kulturens nya själ, finna sammanhang och mening med mitt liv. Att känna mig delaktig i ett system av förbrukning gör mig trygg i vissheten om att jag vandrar på en gemensam, naturlig och utstakad väg.

Att känna mig bekväm i en superkommersiell livsform är utvägen ur ett känslomässigt utanförskap. Att konsumera mig in i ett tillstånd av lycka är Kungsleden i mitt grå, förutsägbara liv. Genom att följa mig, Sten Hammar och Partiet i boken, ska du finna en väg som passar dig suveränt.

The-Gold-Wrapping-Paper

Shopping skiljer oss från djuren. Jag ser en dygd i att konsumera av kärlek till västvärldens ideal. Att med lust och hängivenhet anamma Marknaden är vägen till frihet och deltagande. Inneboende i den moderna människans liv är att glädjefullt bejaka vår köpreligion. Det är det naturliga sättet till harmoni och att undslippa konflikter med inre röster som säger att du gör fel. Det gör du inte. Njut istället av att vara ett hjul i ett maskineri. Det är du som får samhället att gå runt.

Många springer utan att veta vad de letar efter, men du är fri att söka delaktighet och gemenskap. Du ska göra din köpprocess rituell, andlig och med förtröstan om att du gör rätt. Det du köper ska vara inslaget i presentpapper av guld och som gåvor till dig själv. Gåvorna ska öppnas med andakt som om att du är med om något storslaget, fantastiskt, som en del av en process.  Kvalitet i stället för kvantitet ska vara ditt personliga motto.

Ni 365 förväntansfulla dagar av shopping. Jag ska leva ut konsumtionsestetiken, få mitt väsen att blomstra. Tack för att ni finns.

Jag älskar er förbehållslöst.

flyer_180621

iodine med en företagsbindel runt armen som demonstration av konsumtionsestetikens frigörande kaft.

Tack, Lina Löfström- Baker, för avslutande bilden

 

 

 

 

 

 

 

HEMLIG KLUBB UNDER KOMMUNHUSET

kommunhuset

Jag har varit på klubb. Klubben ligger under Lidingö kommunhus. Politikerna vet inget om den, inte personalen som jobbar där heller. När huset stänger för kvällen och alla gått hem öppnar stället. Från kl 24 på fredagnätter finns inga kommunanställda kvar i huset. Tomt och ödsligt gnistrar den metallklädda byggnaden.

Korridorer med kaffemaskiner och arkiv ligger övergivna. Klaustrofobiska utrymmen dit inte ens småmänniskor kan ta sig leder från låsta rum. Ibland får dvärgar krypa in efter dokument i dessa prång. De kommer tillbaka med akterna i munnen, avlägger rapport till tjänstemännen som skickliga hundar. ”Det är hyggligt betalt”, säger en vän som jobbat där.

järnporten till de dödas bara

En av nedgångarna på baksidan av kommunhuset

Eftersom klubben ligger i källardelen av huset och inga ljud tränger upp till människorna är risken liten att klubben ska upptäckas. En vakt som tycks vara både blind och döv stapplar emellanåt i korridorerna däruppe.

Den del av klubben där jag trivs bäst kallas De dödas bar. Här träffas obskyra karaktärer från Lidingö stad med omnejd. Baren är till för dem som inte betalt skatt, plockar tomburkar och lever på låga pensioner. Gästerna, återuppståndna från de döda, är glada när de upptäcker att allt fortsätter som förr. Kommunhusledningen ska aldrig få veta att människor festar här, bleka, utmärglade och med jordiga kläder.

Tjänstemännen har ingen aning om vad som försiggår. Om de visste att de utstötta och arkiverade roar sig på kommunens egendom. Om de dödas festande skulle avslöjas skulle det få allvarliga påföljder. Beivras enligt lag. Att vara död i ett kommunhus är inte tillåtet. Inte någon annanstans heller.

toalett på de dödas bar

Toaletterna på De dödas bar

Kommunfullmäktige skulle sparkas. Men först skulle en utredning tillsättas om varför ingen visste nåt om vad som tilldragit sig i källarutrymmena. Efter utredningen skulle utredningen utredas. Att vara kvar vid makten så länge som möjligt är sport för dessa ämbetsmän. Ingenting olämpligt, ingen ansvarig får komma i ljuset. Ingen får utstättas för granskning.

Som straff skulle de festande deporteras till sina gravplatser och låsas in. Tjänstemän skulle ”försvinna” om de känt till och visat sig ha varit i baren. Rykten skulle uppstå om att någon visste något. Om en byråkrat i kostym och slips skulle komma till klubben skulle han tas som gisslan för att inte avslöja hemligheten. Han skulle förvaras i en skrubb, få mat, sköta sin hygien bortom insyn från andra anställa. Han skulle aldrig mer få komma ut. Han skulle höra det monotona festadet bakom betongväggen, instängd bakom bunkerlika järndörrar till källarvalvet. År efter år, decennium efter decennium. Efter en lång tids fångenskap skulle han assimileras och bli en av gästerna på De dödas bar.

Han skulle inte ha en chans att ta sig tillbaka. Han skulle vara en av de saknade i arkiven; ett dokument småmänniskor dragit fram med munnen ur gömda skrymslen.

kommunhuset-jpg

Tack för foto 2 och 3  av Per Engström

ÅSA-NISSE ROPADE ALDRIG SIEG HURRA !

isolera-avtrycken-av-två-händer-i-färgerna-av-den-svenska-flaggan-93524662

Vi har haft nationaldag. Vi har hurrat, viftat och druckit punsch.

I mitt förra inlägg berättade jag att jag legat på sjukhus, opererats, blivit bättre, rest mig upp för att ta mig till nya mål. Mina mediciner har gjort mig så trött att jag sängliggandes kunnat vänta i timmar för att se Åsa-Nisse på TV. I vilket trassel, trixande och missförstånd han ska hamna i har försatt mig i fasa. Roande och oroande. Man vill ju att han ska klara sig helskinnad ur knipan.

Hur fåniga filmerna än kan synas vara är värme, humor, heder och moral centralt. Med vännen Klabbarparn går ingen säker för nya hyss i Knohult.

Åsa-Nisse är kulturhistoria, det gamla Sverige som inte finns längre, genuin folklighet, buskis, IKEAS barndomsår. På bred smålandska talar Nisse ett språk många säkert inte ens förstår fast det borde höra till allmänbildningen. Yes, fuck you och najs  är för många mer svenskt. Det är hit vi är på väg. Och för det kan vi tacka de folkvalda som värnar om Sverige. Ingen av dessa landsförrädare kommer någonsin att ställas till svars.

Vi är i en pågående valkampanj där politiker slåss om att lyfta det svenskaste av det svenska. Flaggor har hissats mot svindlande höjder, sejd, jojk och historiska rötter har visats upp i kampanjsyften, debatter har hållits med vinnare och förlorare, ironiska leenden har tagit tuffa poäng, sockerkakor har bakats i protest av PK-folket och för miljön.

Vi har haft Nationaldag. Och jag har sett folk vilja ropa det Åsa-Nisse aldrig ropade: Sieg hurra !

Jag har haft tid att tänka på förutsättningarna till förändring av våra liv, villkor och livskontrakt, om demokrati, om lagen och vad jag tror inte kommer att hända.

Paragraph Burden
Paragraph Burden

Demokratin är snart så insnärjd i lagar, konventioner med artikelparagrafer, förordningar och EU-direktiv att vi inte kan röra oss en meter åt något håll utan att göra en överträdelse. Många intressegruppger med förankring i bl a Facebook har ett egenintressen av din, som du trodde, exklusiva sfär. Men du är inte ensam. Agendan delas av andra med samma intresse för påverkan. Att vinna något, att sätta en gräns för din rörlighet definieras av bestämmelser. Att ställa dig i schackmatt är målet för lagens kärlek. Fackföreningar, politiker och företag försöker finna tolkningar av lagen till sin fördel med hjälp av experter. De tar rikligt betalt för att reda ut det mardrömsträsk av paragrafer som du omöjligt själv kan greppa. Du behöver köpa specialkompetens.

240_F_62517449_mbWm6IzPsCkWv0ICYkpkDn001GpYJb2v

För att tolka en intressekonflikt behöver du gå till en jurist. Lagens tjänare behöver i sin tur en jurist för att tolka de nya direktiven. Bakom varje lag finns en annan lag eller förordning som sätter rättspraxis på undantag. Ingenting ska någonsin förändras. Ingenting kan förändras. Bakom varje steg finns en konvention och någon som ber dig signera avtalet om ditt liv. Att gå över gränsen är en överträdelse av de påbud som föreskrivits. Detta beivras enligt lagen.

Ordet direktiv betyder ursprungligen att ett företag, stat, myndighet eller en auktoritär finsk chef pekar med hela handen. Leken har många olika namn. Ett av dem är Följa John. Ingen tar initiativ, alla följer order.

Men på senare år fattas besluten för ditt liv långt ifrån dig och din förmåga till överblick och kontroll. Så det är lika bra att du kniper käft och är nöjd. Du dömd att dansa till vägs ende, dömd att huka under paragrafen. Livsbanken sätter dig i evig skuld om inget annat sägs i avtalet.

team-spirit-207319_1280-min

Ett osynligt finmaskigt nät av förordningar styr ditt liv. Säg A och du får höra B, Säg B och du får höra C tills du har råd att bevisa motsatsen. Lagens inhägnad är till för stabilitet, att skydda ägarna från dem som luktar illa och inte har råd att betala.

Pampilar

Horder av missnöjda medborgare kommer att springa med toalettpappersrullar de roffat på sina arbetsplatser. Syftet är att i desperation försöka få det lite bättre. Alla tar det de tycker sig förtjäna med de försämrade villkoren för sin existens. Gilla läget.

I systemet att välja ingår ett riksdagsval där varje folkvald är länkad till ett företag som svarar mot dina behov. Detta företag sprattlar i trådarna när globala marknadskrafter reagerar på världsbörsen.

Någon drar, någon sprattlar.

 

 

 

HA ROLIGT NÄR DU HAR TRÅKIGT !

min rullator

Kära vänner.

Man ska alltid se till möjligheterna i livet. Det grå och tråkiga kan ofta med ett enkelt trick förvandlas till något roligt. Som stolt ägare vill jag visa dig min nya sportbil. Jag köpte den begagnad, fick den billigt av Steven Tyler i Aerosmith.

Rullatorn är ansedd som ett av de tristaste objekten på jordens yta. Därmed finns anledning att transformera det “tråkiga” till nåt glädjefullt och roligt. Med humor blir livet lättare att ta hand om.

Jag kan inte klaga på svensk sjukvård. Tre stora operationer på 20 år. Ingen självklarhet. Helt gratis. Jag är oerhört tacksam över att ni hållit mig vid liv. Att jag tog mig levande ur operationens 12 timmar den 17 april 2018 ser jag som ett mirakel. Nytt trolldon, ett i stort sett nytt huvud, ny poesi, nya blinkande maskindelar. Jag har blivit den maskin jag alltid velat vara.

När läkaren dagen innan operation berättade att 10 % av den här typen av ingrepp leder till invaliditet tänkte jag: söv ner mig fort, sätt igång snabbt så jag får veta hur det gått.

operarionsrum

Efter uppvaknandet var det avgörande om jag kunde röra mina tår. Det skulle vara tecknet på om jag skulle kunna gå igen. Skulle jag reagera när de uttalade mitt namn? “Ängel av ljus, hör du mig”? ropade en sjuksyster bland dränage, slangar och tusen monitorer?

 Inget svar.

“Känner du nåt när jag trycker på dina tår?” Jag hörde en avlägsen röst långt borta och mycket svagt. Ändå ropade hon som från en megafon på två centimeters avstånd. Jag försökte reagera. En kraftansträngning. Jag fick fram ett svagt pipande ljud. Och JAG KUNDE RÖRA TÅRNA. Och jag hade överlevt. Och maskinen var utan evigt handikapp.

Ingen mer dödsångest. En enorm lättnad.

Jag har nu varit hemma ett kort tid och går med rullator. Jag äter ingenting. Jag väger ingenting. Jag är nästan genomskinlig. En lång konvalescens väntar. Jag ska snart vara tillbaka till livet.

balloons-25737__340

Hela den här upplevelen, eller krisen, har fått mig att inse vilka som är mina verkliga nära och kära vänner. Jag kan dela skratt och kärlek med dem som bär in ljus i rummet. Läkningen går snabbare. Jag blir glad när nån ringer eller smsar; ”Hej, hur mår du idag, har du promenerat”, vänner som frågat om de kan hälsa på mig på sjukhuset. Om de kommit kanske de haft med sig en vacker doftande blomma, en symbol, en nyttig juice, t ex Appletosh. (Men jag är ledsen jag inte meddelade mig om mitt försvinnande. Jag är en mussla i ett skal)

Jag vill tacka all underbar vårdpersonal, vänner, robotskötare och kirurger. Ni gör ett fantastiskt jobb. Tack  svensk sjukvård, statlig morfin i höga doser. Smärtan borta i juni.

Då kommer uteservering att sitta fint.  

io rullator blogg Rullatorn som ett visuellt instrument för möjligheter. Foto: E.K