Month: December 2015

ARTIKLAR – Sydsvenskan 29/12 1996X

SVENSK POESI – TRÅKIGAST I VÄRLDEN

Att den brittiska och amerikanska lyrikscenen är mer vital än den svenska har väl inte undgått någon som är intresserad. Här finns ingen motsättning mellan å ena sidan subkultur och underhållning, å den andra kvalitet och seriositet. Att yngre poeter gör sina röster hörda utanför det “finkulturella rummet” är inte bara ett sätt att nå ut, utan ett direkt möte över klassgränser. Det sceniska mötet med publik utvecklar poeten till ett fruktbart tilltal från boksidan. Men i Sverige är det annorlunda. Här råder fortfarande en ålderdomlig snobbism som mer än gärna tittar snett på analoga litterära uttryck. Hip-hoppare, rappare, eller andra ordjonglerande bönder göre sig icke besvär. Gud sig bevare för poetiska hybrider! värld. De som inte vågar kan stanna hemma.

Men detta är väl också något av bokförlagens dilemma? Jag tycker mig tyda en ambivalens mellan att å ena försöka nå en ny publik, å den andra att vara “finkulturell”. I dag når den svenska poesin bara sig själv. Urvalet av ny lyrik anpassas efter vad man tror ska tilltala recensenterna. Dessa tjänstgör som vakter vid Poesins Pärleport och slussar lyrikdebutanten mot en litterär salong i “lagomhetens tecken”. Jag tvivlar på att lyriken är någonting annat än bokförlagens dåliga samvete, ett alibi för extremt kommersialiserad bokmarknad. Detta löjliga spel för galleriet! Men spelet har en obehaglig prägel av att sätta en norm för god respektive dålig smak. Själv ställer jag mig dock högst på ” den dåliga smakens piedestal”. Jag slår ett slag för den bisarra, makabra och skruvade lyriken. Allt det som väcker rädsla, osäkerhet och skräck. Allt det som utgör en total underrepresentation i svensk poesi. Allt det som inte är fint nog, eller är till synes obegripligt, vill jag lyfta fram. Det ockulta, förbjudna, undangömda och tabubelagda intresserar publik och författare. Varför då bokförlagens enorma feghet och förutsägbarhet? Osäkerheten i tolkningen av ett verk är inte bara en oerhörd styrka utan en målsättning och en seger.

Nej, kära bokförlag, det handlar om att läsa ny lyrik med nya glasögon. Brytningspunkten inför rymdåldern måste innebära en ny generations poetiska tilltal, beröringspunkten av någonting outtalat, gärna utöver texten själv. Och det är just där! – i det genreöverskridande mötet mellan skiftande uttrycksformer någonting nytt och intressant händer. Vad är poängen med en diktsamling som saknar uppkäftighet, varken är politisk eller religiös och dessutom är trist att framföra i muntlig form? I värsta fall är dikten fullt upptagen med att behandla sitt eget språk, en litterär masturbation som hör hemma på universitetet – inte på boksidan! Grunden för en stark och engagerande upplevelse är förstås given – endast en briljant och spännande text! Poeten lurar inte sin publik år efter år genom att stå och snacka skit på scenen. Det är det skrivna ordet som är utgångspunkten och ger utövaren kraft att uttala, betona och sätta dem i rörelse. Ordet och innehållet är själva motorn. Och man kan inte ljuga i trovärdighet. Utan den kraften i dikten själv finns det ingen möjlighet att skapa ett expansivt framförande – varken muntligt eller på boksidan. Hur länge tänker bokförlagen låta den svenska lyrikscenen vara den kanske tråkigaste i världen? Bekvämlighet och trygghet har ingenting med konst att göra.

iODINE JUPITER
-dramatiker, poet och fåraherde

[ Tillbaka till Artiklar ]

ARTIKLAR – Cap & Design Okt 1999X

Är din design år 2000-säker?

iodine Jupiter, hypnopoet och spokenword-artist
Etablerad 1882 blev jag trollkarlen och poeten som kom tillbaka sekel efter sekel. Jag lärde mig andas under vatten, i skåp, mellan raderna i en boksida. Jag kunde se världen förstoras upp som guldfisken i en glaskupa. Jag blev skuggorna som lämnade sitt rike och lämnade bud på en tom grav, likkistan packad med månljus, fladdermusen som drunknat i blod, benet från en svart katt, det multnade kraniet från en get och sprickorna i planket som gav den rika jorden syre.
Galen av raseri blev jag käkarna som tuggade sönder kistlocket för att återkomma och träda in i livet.
Jag vet, det är omöjligt. Jag gjorde det ändå.

[ Tillbaka till Artiklar ]

ARTIKLAR – Puls 16/09 1994X

Rock svart som natten

Iodine Jupiter har aldrig gått den lätta vägen – när han tröttnade på att bli illa behandlad som musiker blev han mannen som istället talade rock ‘n’roll. Med obskyra texter om ondska, död och förintelse blev han ofta betraktad som udda. Nu är han musiker igen – singeln “Skuld” är en av de starkaste, brutalaste och elakaste låtar som gjorts på svenska. Både framlänges och baklänges…

– Det har känts som en brist ganska länge. Att inga band framför den här typen av musik på svenska, säger domptören Iodine Jupiter själv. – Men det är helt klart mycket svårare att skriva bra texter på svenska. Iodine har varit före sin tid ganska länge. Redan för fyra-fem år sedan försökte han få bolagen intresserade av sin technometall, utan framgång. 1981 spelade han industrirock under namnet Pornopop & Moon Family. Och den talade rock ‘n’roll han sysselsatt sig med under senare år tror han är framtidens melodi. – Den felande länken mellan rapping och poesi, säger han.
Texterna är ofta nattsvarta, i skuld till exempel; “Är det sanden som sög upp frälsarens blod, vildmarken som tämjdes och spärrades in – är det bödeln som dömdes till döden – oskyldigt ligger gräset rött”.
– Skuld handlar om en massmördare som är intresserad av slumpen. – Jag har ett behov av att kanalisera aggressioner genom rockmusik…
Han lyckas ganska bra. Iodine och kompbandet Hororna från helvetet har ett ursinne i text och musik som griper tag, och Iodine är en otroligt stark sångare. Någon gång i höst kommer fullängds-CD:n och antagligen kommer Iodine Jupiter att bilda skola. Han bevisar att det går att skriva bra svenska texter till brutal rockmusik.

iodine Jupiters singel “Skuld”är en av de starkaste, brutalaste och elakaste låtar som gjorts på svenska.

[ Tillbaka till Artiklar ]

ARTIKLAR – Aftonbladet 09/02 1995X

Deppa inte låt Jupiter förtrolla dig

Krasslig? Behövs lite uppmuntran? Överlämna dig till Iodine Jupiter, han stämmer blod ikväll, med hjälp av magi och besvärjelser.

Först kom singeln “Skuld”, nu ges “Stäm blod” ut. CD:n kommer i slutet av februari. Rockpoeten och dramatikern – och snart på film – Iodine Jupiter “bjuder på en magisk resa mot det okända”. Han har länge hållit på med talad rock’n’roll, ofta ensam på scenen. Just enmansframträdandena har han lagt på hyllan.

Saknade tung rock

– Nu är det med musik och musiker. Sjunget, bara rock’n’roll, bara talad rock’n’roll – blandat. Framför allt med väldigt tung rockmusik eftersom det har saknats något sådant på svenska.
– Rockmusik har jag alltid hållit på med, även innan talad rock’n’roll. Det är inte nytt för mig. Däremot har jag skaffat mig en grundsäkerhet på scenen eftersom jag är van att gå upp ensam. Det är väldigt lätt att gå upp på scenen med musiker, när man har vanan att klara sig helt utan. Det känns nästan som semester…
Du bjuder på en magisk resa mot det okända. Hur gör du då?
– Jag tycker att den här singeln (Stäm blod) är så, mot det okända. Eller förhoppningsvis mot någon slags beröring mellan själar. Eller en beröring av nervsystemet, kanske. Om musik funkar bra ska man känna någonting när man hör det. Det är väl det jag försöker göra här med den här låten.
Att stämma blod – det är väl ganska medeltida sätt. Du går tillbaks till det? – Det här är tillbaks till det historiska arvet, liksom. Tillbaks till våra förfädersandar, tycker jag. Med “Stäm blod” kan du bota dina patienter med fjärrbehandling, säger du, alltså genom att lyssna på låten, då?
– Förhoppningsvis ger den ett slags kraft till lyssnaren, med den här beröringen. Med närvaro och beröring kan man skicka ut någon slags signal, en kod till själen och nervsystemet. Jag hoppas att det funkar så. Jag vill att det ska funka så.

En kommentar till Nordman

Finns det någon det lyckats med? Finns det bekräftat?
– Ja, haha, folk har blivit glada när de hört låten. Det är ju besvärjelser och så. Att få den här känslan av historien och tradition förenat med tung metall och den väldigt ursvenska kraften.
– Om man vill kan man se den här låten som en kommentar till Nordman, kanske. Om man tycker att det är kul.

EVA NORLÉN

[ Tillbaka till Artiklar ]

ARTIKLAR – Göteborgsposten 27/10 1995X

Svart expansion

Iodine Jupiter. Skräckromantiker, rockpoet och en jävel på happenings. Han ser sig själv som ett läkemedel för ett vidgat medvetande. En mirakelmedicin som framkallar inre syner utan biverkningar.

Det bästa han gjort under det senaste halvåret var när han sågade sönder sitt skrivbord och eldade upp resterna i kakelugnen.
– Jag var otroligt frustrerad och förbannad över att ingenting längre hände vid det där skrivbordet, jag kunde inte producera någonting, jag kände mig låst, det bara förstörde, tog upp hela rummet och var fult.
– Det var som en ritual för mig själv, till någon slags befrielse och nu känns det otroligt bra. Iodine Jupiter har jämförts med Thomas Di Leva, fast tvärtom. Om Thomas är ljuset och kärleken är Iodine mörkret och ondskan. Runt allhelgonahelgen släpps fullängdsdebuten Lilla flickan Zombie. Men redan förra sommaren var han i ropet av helt andra orsaker.
Under valrörelsen förvandlade han ett välartat kds-möte till en politisk happening. En prästklädd Iodine Jupiter med Hororna från helvetet i hasorna, en uppseendeväckande grupp svartklädda, hårdsminkade och urringade damer, stack upp plakat och lekte kurragömma med Alf Svenssons anhängare.
På Hultsfredsfestivalens backstageområde skickade iodine och Hororna upp svarta ballonger med meddelanden till Gud. Sedan fick de problem med vakter och poliser som ansåg att vapen inte fick förekomma på festivalområdet. Vapen i form av S/M-attiraljer, piskor och handklovar.
Kvarlevor från hans tid som performanceartist, han har svårt att sluta chockera.
Under åren har han rönt uppmärksamhet på grund av sina pjäser, radioteatrar med teman rörande ockultism, sex och religion.
– Den rebelliska attityden och nerven i mina pjäser är densamma som i rockmusik, säger Iodine. För min del handlar allt skapande om att allting vävs ihop och någonstans bildar en helhet. Vid min död så har jag gjort x antal skivor, x antal pjäser och en hel del annat. Då har gränserna suddats ut och mitt livsverk är fulländat.
Namnet Iodine Jupiter har han använt sedan 1981, det var en ren slump, att Jupiter styrde hans tecken.
Han är född den 13 och är söndagsbarn, barn allmänt betraktade som synska. Han vet att han är det, han har fått de bekräftelser han behöver för att veta. Säkert. Förebud, drömmar, att handla utifrån sin intuition.
– Den som ser morgondagen har morgondagen under kontroll. Men det har ingenting med trender att göra, det handlar om att skapa sitt livsverk, sedan spelar det ingen roll var det hamnar i tiden. Så länge man själv är jävligt nöjd.
Det viktigaste för Iodine Jupiter är innehållet. essensen – känsla, beröring, närvaro, kraft och energi. Inte att göra en sak först, utan att göra det bra.
Han är extremt självkritisk, tillväxtprocessen i hans skapande får gärna ta flera år så länge han kan stå för slutresultatet. Satanspjäsen till exempel, tog hela sju år att färdigställa, singeln Stäm Blod, drygt tre.
Den heavymetalpoetiska debuten Lilla flickan Zombie är tänkt att fungera i flera dimensioner, ett tidlöst verk, som en kinesisk ask, en ask i en ask i en ask och så vidare. En kunskapsbank i ockultism och magi, eller ren underhållning i samma anda som Stephen King, Edgar Allan Poe eller Black Sabbath.
– Budskapet talar till och berör lyssnaren på olika plan beroende på hur insatt och intresserad personen i fråga är. Vill man gå djupare finns det nycklar utlagda i musiken, och hittar man dem så har man en väg till sig själv. Jag vill tillhandahålla lyssnaren en genuin upplevelse, ner till själens mörkaste skrymslen.
Iodine Jupiter skäms inte över att han är fylld av både ljus och mörker, med betoning på mörker. Det är en förutsättning för att kunna vara kreativ. Han säger att han använder den mörka sidan av sin person för att skapa någonting kreativt som utmynnar i sanning och rättvisa. Både för honom själv och för andra.
– Det är lättare att fly från sina egna känslor genom yttre effekter än att hitta vägen ut till ljuset. Men det finns en frihet och en kraft i varje människas själ och det gäller att försöka hitta den och använda den kreativa energin till någonting positivt, att ta det svarta och göra någonting vettigt. Som musik.
– Jag är ju hellre musiker än massmördare.

MAGNUS JOHANSSON

[ Tillbaka till Artiklar ]

ARTIKLAR – Kvällsposten 3/11 1995X

Helvetets egen Disney
“Drömmen är att turnera med en likbil”

När novembermörkret kryper närmare, när skrött och skrymt smyger runt husknuten, och Allhelgonahelgens lyktor lyser över nejden, då kommer iodine Jupiter och hans anhang på oväntat besök. I måndags släpptes hans skiva “Lilla flickan Zombie”, och Musiksverige kommer nog aldrig att bli sig riktigt lik(t)!

För lite mer än ett år sen kom första singeln Skuld, en suggestiv och lite svårmodig låt som lät dolsk som en höstnatt. Men det är först nu som Iodine Jupiter, i rollen som Dr Death, väljer att lyfta på slöjan och ge ut en fullängdsplatta.
– Det beror på att det har varit en sådan lång process från demo till platta, säger han själv.
Förra sommaren gjorde han ett framträdande på Hultsfredsfestivalen, som var mer happening än konsert.
– Det är min målsättning att vara roande, skrämmande och underhållande. Som Dr Death, som är en rollfigur, kan jag ta fasta på något hos mig själv som kommer från “nattsidan”, från drömvärlden.
Någon har kallat Iodines musik för “Helvetets Walt Disney”, och visst ger den associationer till ett ont nöjesfält där mörkret härskar och clownerna bjuder på förgiftad konfekt.

Bejakar livet

– Jag bejakar livet utan att förtränga mörkret. Livet vore outhärdligt utan det undermedvetna och mörka. Det är det som ger krydda och mening åt livet.
När Iodine Jupiter så småningom kommer att ge sig ut på turné, blir det mer som ett resande cirkussällskap än ett modernt rockband.
Drömmer är att kunna turnera med likbil. Där ska vi åka, dvärgen, cirkusflickan och jag..! han skrattar till lite drömskt.
– Min målsättning är att vara spännande. Jag vill förena olika moment, rock, magi och ritual.
Som barn hade han mycket mardrömmar och de ligger säkert till grund för hans musikaliska skapelser idag.

Nära döden-upplevelse

– Vissa teman går igen. Det är mer stämningar än återkommande drömmar. Sen har jag varit med om nära döden-upplevelser.
– Då insåg jag att döden är vägen till något nytt. Att ingenting i det här livet är förgäves. Döden är en väg till befrielse och nya möjligheter. Jag tror på reinkarnation och tror att man får igen allt allt som man gjort i jordelivet.
Döden, liksom sex och religion, är något av grundstommen i all hårdrockmusik. Iodine Jupiter tycker att alla tre är viktiga ingredienser.
– All bra rockmusik har flirtat med döden på något plan. Det handlar om revolt. Om musiken saknar revolt, så är det inte rock utan pop!

En inre kraft

– Döden är en viktig del av musiken, liksom av livet. Det måste finnas en kontrast. Att ta bort döden, skulle vara som att förbjuda natten.
Iodine Jupiters texter är mustiga och kontroversiella. Som svarta små filmer. Men han ser bara satan som en slags “guds reklamkonsult”!
– Satan för mig är en inre kraft, att tillkännage sin vilja mot ödet. Styrka hos individer har alltid uppfattats som om den kom från djävulen. Satan finns inte. I stället måste man ställa frågan om Gud är ond eller god!
Iodine älskar allt som har med skräck att göra. Allhelgonahelgen är en favorittid.
– Det är en bra tid, då man kan komma i kontakt med nära och käras bortgångna andar. Allt kan hända den dagen när man tänder ljus på gravarna.
– Jag älskar alla monster. Alla monster är min vän, fnissar han. Man jag har inte så mycket till övers för varulvar. Vampyrer däremot är fantastiska. Sublimt sköna med en estetik och stilfullhet som tilltalar mig. Kärnan i vampyrismen handlar om kärleken och döden. Ett enormt passionsdrama, älska eller dö…
– Jag är en mycket passionerad människa. Jag älskar skönheten, och för mig innebär den att vara sann mot mig själv. Om man börjar ljuga för sig själv, så saknar snart saker sin sanna betydelse…

MAGDALENA VÄPNARGÅRD

[ Tillbaka till Artiklar ]